Hej. 

Vill bara skriva av mig angående gårdagen.

Varje morgon på bussen dagarna innan 17 oktober  när jag lyssnade på Håkan kändes det som att jag skulle explodera av känslor för att jag trodde att jag skulle få vara med om låtarna i en helt enastående och fantastisk upplevelse. Kvällen innan började jag att gråta för att jag inte kunde hitta ett enda vandrarhem eller hotell 4-5 juni, men till slut hittade vi ett pensionat som vi bokade direkt. Timmarna innan biljettsläppet bokade jag tågbiljetter för säkerhets skull. Under allt detta planerande, bokande och förväntningar hade jag en liten tanke som trängde sig där under, som viskade att jag inte skulle få biljetter. Men jag vågade inte tänka så, det skulle kännas för ledsamt. Så jag vände känslorna till lycka istället och var helt inställd på att jag skulle få biljetterna, det fanns inget annat.

Sedan blev det 17 oktober, 12:00. Där satt man framför ticnet. Jag hade inte klätt på mig, utan jag bar enbart min pyjamaströja med min TARDIS-morgonrock ovanpå. Jag hade knappt ätit på grund av nervositet. Vid sidan om mig scrollade jag med vänsterhanden genom kommentarsfältet på facobook-eventet för att hålla mig uppdaterad. Många var lika förvirrade som jag, andra hade kört en YOLO och uppdaterat sidan, fast det stod att man skulle låta sidan vara. Vissa som tog den risken hade turen att få en biljett, andra kastades ut ur kön och fick börja om. För vissa kraschade sidan, andra hade uppe flera apparater, sin mobil, surfplatta, dator, laptop, där de stod i kö på samma konto för att öka chanserna att komma snabbt fram i kön. Alla hade olika strategier, men det gemensamma för de flesta av oss var att vi alla var panikslagna.

Under ca en timme var det olika slags kommentarer, men fler och fler skrev att de hade biljetter säkert i deras händer. Men då började också ett rykte spridas - att biljetterna var slut. Vid det hör laget lade jag ifrån mig mobilen och stirrade in i väggen medan jag fick enorma mängder sprutsvett (bästa ordet, Clara Henry). I ögonvrån såg jag bara den där ovanligt vanliga blåa färgen med en vit, tjock ring i mitten som nätt och jämnt nästan blev fulländad i ändarna. Jag läste samma text ovanför ringen om och om igen som berättade för mig att jag skulle "hålla ut, det är många som står i kö", och att det var 30-60 minuters väntetid kvar. Eller, ibland det över 60 minuters väntetid. Det värsta var när det stod 0-30 minuter. Det skapade de värsta förhoppningarna. I och för sig hade jag förstått efter nån timme att man inte kan lita på det som stod, så det var skit samma. I mitt huvud hade jag ett dilemma - "jag måste vara inställd på att jag inte kommer få biljetter", eller "jag måste hålla hoppet uppe". Men det förstnämnda började ta över. 

Ju längre tiden gick desto mer började jag förstå att biljetterna var borta. Sedan blev det ju även en extrakonsert, men det finns inget mer att säga om det än att det bara var en ytterligare en falsk förhoppning. Nej, jag var inte en av dem som fick känna lyckan av att hålla i en biljett till den kvällen heller. 

Så  jag blev alltså inte en av de lyckosamma som fick tag på biljetter. Och nej, jag är inte heller ett av de hjärtlösa svinen som köpte typ tio biljetter för att sedan sälja dem för ett orimligt pris. Jag vet att sånt här brukar hända inför de flesta konserter, har aldrig bevittnat det själv, men det är något som man hör om mycket. Dock verkar det som att det blev en mycket större grej utav det inför just den här konserten, förmodligen för att det är så pass många som är desperata för att gå på konserten. Själv undrar jag hur man kan välja att krossa andras drömmar för att själv tjäna pengar. Det är ofattbar brist på sympati som inte borde få hända. Den här typen av grejer sker tyvärr nog hela tiden, och inte endast när det gäller konsertbiljetter. Jag är inte tillräckligt påläst för att säga att jag känner till ett exempel på detta, men jag skulle inte bli förvånad om jag fick veta att det faktiskt är vanligare än vi tror. Men jag hoppas att de gör biljetterna personliga inför nästa gång, för sånt här borde inte få hända. Det är för jävligt, finns inte ord för det. 

Så, nu har jag fått skriva av mig om mina förväntningar inför konserten som tyvärr blev krossade. Jag är väl medveten om att jag absolut inte är den enda som fick din dröm krossad igår. Frågan är om jag borde ändra om hela inlägget till vi-form...

Det är bara en dag sedan detta hände, och vem vet, jag kanske kommer tycka det här var en jättelöjlig grej om en månad, om fyra månader eller om några år. Men det jag vet i skrivandets stund är att jag lever under en djup besvikelse just nu, och jag vet inte hur jag ska komma över detta. På något sätt känns mina känslor bortdomnade. Lite som att jag inte förstår att det har hänt. Att känna så stor lycka och lika stor sorg under loppet av fyra dagar tar på krafterna.

Det kanske är någon som läser detta som tycker att jag överreagerar. Och det kanske jag gör! För dig! Lika mycket som du överreagerar när du inte får biljetterna till den där fotbollsmatchen, eller den där Justin Bieber-konserten, eller missar att gå på det där Doctor Who-eventet. Jag vet inte vad som betyder mycket för dig, men jag lovar att jag ska håna dig lika mycket när du upplever samma besvikelse angående det! Du vet, det finns ju viktigare saker att tänka på. 

MEN! De har ju ändå sagt att de ska se över deras produktion, och se om de kommer ha fler biljettsläpp innan jul. Då jävlar, ska jag vara på hugget, Precis som tusentals andra människor som antagligen känner precis som jag angående detta. Kram till er, ni är inte ensamma.

Om någon ens kommer att läsa detta, shit vad den här bloggen är död?

Och ännu en gång till er som köper biljetter i syfte för att sälja dem, jag hoppas att ni tänker över det ni gör. 

/ Elsa

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skrev ett arbete om kopplingen mellan etnicitet och kriminalitet i kursen sociologi. Håll till godo.   I pjäsen ”Förorten Brinner” av skådespelarna Ulf Stenberg och Emil Rosén får man följa tre ungdomar som handskas med en framtidstro...

Hej! Hur mår ni? Hoppas ni svarade "bra" annars hoppas jag att det löser sig.    Jag mår iallafall inte så toppen, jag är hemma och mår fruktansvärt illa, antagligen mensvärk, det brukar bli så.    I detta blogginlägg tänkte jag prata om 27 septe...

Igår fyllde jag 17 år. Fick fina gratulationer och presenter, det var en bra dag. Fick ett Bodyshop-kit av Ida och Mays, tydligen ska jag få något mer denna vecka som "är på väg flygandes hit". Vad spännande, ser fram emot det! Av familjen fick jag b...

Då får vi välla se hur det går med bloggandet nurå. För ett år sen lade jag av, men nu blev jag sugen igen.  Skillnaden mellan den här bloggen och den gamla är nog att här ska jag försöka få ner mina abstrakta tankar i ord, den gamla var mer någont...