Igår fyllde jag 17 år. Fick fina gratulationer och presenter, det var en bra dag. Fick ett Bodyshop-kit av Ida och Mays, tydligen ska jag få något mer denna vecka som "är på väg flygandes hit". Vad spännande, ser fram emot det! Av familjen fick jag böcker, choklad, pengar och lite annat. I år blev det ingen tårta, jag kunde verkligen inte bestämma mig för vilken slags tårta jag skulle ha! Så det blev ett kak-kalas istället med vaniljhjärtan, småkakor, chokladbollar. Det var fett mys. 

Jag har tänkt på en sak. Vi underskattar skolan. Då menar jag inte själva skolarbetet och alla läxor, för det är ju mest tråkigt. Jag menar det man får uppleva i skolan. Om jag tänker efter så har de flesta av mina guldstunder skett i skolan. I dessa guldstunder innehåller det goa skratt med kompisarna så man börjar gråta. DET älskar jag. Jag älskar att skratta! Jag säger bara, gör det bästa av skolan, försök få så roligt ni kan med kompisarna och gör det bästa av det. 

Jag har tänkt på en annan sak. Filmen Mamma Mia, den med Meryl Streep. Det är väldigt överskattad. När den visades på bio kring 2009(?) hörde jag av nästan alla att "åååh den var ju enastående!". Men sen när jag såg den blev det en stor besvikelse. Den bestod nästan bara av skrikande 50-åriga klimakterietanter, svaga intriger, och inte så bra skådespel... Musiken var ju bra, för liksom det är ju ABBA. Men nej, som sagt. Den är överskattad.

Den sista tanken för detta blogginlägget är en tanke som dyker upp i min hjärna v'äldigt ofta, jag påmins om det varje dag. Internetvänner. För ett år sen tänkte jag att vänner på internet... njaaa.... det är ingenting för mig, jag är så socialt inkompetent. Men idag har jag vänner på Twitter som jag absolut inte kan tänka mig ett liv utan. Är så jävla glad för att de finns. Tack vare William Spetz. 

   Jag ska förklara om William Spetz i ett annat blogginlägg i framtiden. Det kan vara bra att berätta om det, för chansen är ganska stor att jag kommer nämna honom mycket... men deal with it. Jupp. 

NEJ MÅSTE BARA SKRIVA OM EN SAK TILL INNAN JAG PUBLICERAR. Såg alldeles nyss en Libresse-reklam om en binda som man kan gömma diskret, "så ingen behöver veta att du har mens". VAD FAAAN. Asså. Nej. Vad gör ni. Sluta. Hälften av jordens befolkning har mens. Varför har det blivit så in i helvetes tabu? Och att dessutam ett mensskyd-företag har lanserat denna idiotiska produkt.

Samhället är stört.

Då får vi välla se hur det går med bloggandet nurå. För ett år sen lade jag av, men nu blev jag sugen igen. 

Skillnaden mellan den här bloggen och den gamla är nog att här ska jag försöka få ner mina abstrakta tankar i ord, den gamla var mer någonting så här: "Heeej idag var jag bara i skolan nu ska jag gå och kolla på himym". Nä. mitt liv är för ointressant för det.

Denna blogg är kanske mer för min egen skull, så om du vill följa den, fine, men förvänta inte att jag ska lägga upp flera inlägg om dagen, för det är ingenting jag kan lova. Men om det finns någon som ändå vill följa är det såklart grädde på moset.

Jag vet inte alls hur ens första inlägg ska vara, jag man presentera sig själv, som man gjorde första dagen på gymnasiet. Aja, jag säger väl lite msåfakta. Jag fyller 17 år imorgon (!!!) och jag bor utanför Lund. Jag går andra året på humanistiska linjen på Spyken. Annars gillar jag att äta chips. Det är väl det man ska veta om mig. Det kommer nog fler inlägg där jag går mer djupgående på andra saker om mig. och mitt liv.

Förresten, jag provade på vloggande ett tag, och jag vloggar fortfarande fast väldigt, väldigt sällan. Jag är väl inte tillräckligt intresserad av det egentligen, jag tycker det är roligt då och då. Om någon har lust att kolla in den så heter kanalen finaelsa. INTE för att jag tycker att jag är fin utan för att jag heter Fina i andranamn.

Men nu ska jag prata om något som hände idag, för dte är ju det man oftast gör på en blogg. Vi hade idrott idag. Där skulle vi se vad vi hade i puls, i arbetspuls, maxpuls och vilopuls. Jag är en sån som oroar mig väldigt mycket inför sånt. Dels för att jag jämför mig alltför mycket med andra och för att jag vet att min kondition suger. När man hade testat alla pulserna skulle man säga den för en tjej i klassen som satt och skrev ner dem. Jag fann detta väldigt obekvämt, och vissa ville inte ens ta sin puls. Antagligen för att de tror att alla kommer döma dem efter vad de har för puls. Jag vet att det låter töntigt och jag tycker också det. Men tänk efter, alla vet att om man har en låg vilopuls så har man tagit hand om sin kondition. Om man har hög vilopuls har man helt enkelt inte byggt upp sin kondition och man ses som en lat person som inte klarar av att ta hand om sig själv. Jag kanske är den enda som känner så här, men kanske för att det är så jag ser mig själv. Men det besynnerliga är att jag ser ALLA andra som bättre än jag. Jag vet att jag MÅSTE sluta jämföra mig med andra, men det är inte särskilt lätt som en plätt när idrottsläraren säger att om man hade en puls över "det och det" har man dålig kondition.

Samma sak med hur ens kropp ser ut! Asså GUD BEVARE DEN som är tjock!!! Herregud att vara tjock är nuförtiden en stämpel på att man inte rör på sig. Nä, för att man ska bli accepterad som aktiv människa måste man ha en mage platt som en slätt Skåne som HELST ska synas tydligt på ens Instagram-bilder. Samhället är korkat.

Ja, tack för mig. 

Btw, Twitter är min värld 2.0 så följ mig där. @elsasoderlind.